torsdag 14 november 2013

Fotografiska museet; Fotografiska presenterar: Jill Greenberg

Jill Greenberg
Works 2001-2011
13 december - 9 februari 2014

Den amerikanska fotografen Jill Greenberg utvecklade sitt konstnärskap under den digitala revolutionens barndom, något som har satt en tydlig personlig prägel på hennes bilder. Idag är hon en av de mest anlitade kommersiella fotograferna i USA; men störst uppmärksamhet har hon väckt genom bilderna på apor och andra djur, samt den mycket kontroversiella serien »End Times« med gråtande barn.








Snart hänger de på Fotografiska, skådespelarna som aldrig säger något som man förstår, men som alltid lockar till skratt och ofta stjäl showen från filmens stjärnor. Den amerikanska fotografen Jill Greenberg har fångat deras personligheter på bild. Det är orangutanger, schimpanser, babianer, mandriller, gibbonapor och närmare trettio andra arter som har en sak gemensamt, de älskar att stå framför kameran. De har medverkat i filmer som Bruce Almighty, Ace Ventura och Djungelboken, TV- shower med Jay Leno och David Letterman, reklamkampanjer och magasin som Vogue.

Jill Greenberg har fångat dem på bild på samma sätt som hon har fotograferat Liza Minnelli, Clint Eastwood, Tom Cruise, Steven Spielberg och andra stjärnor.

Bilderna visar glädje, sorg, oro, rädsla, upprymdhet, ilska och andra känslor som vi som människor kan känna igen. Den neutrala bakgrunden får oss att fokusera på deras ansikten, uttryck och kroppsspråk. Jill Greenberg arbetade med dessa porträtt under fem års tid, efter det har hon också porträtterat björnar och hästar. Just att fotografera djur har följt Greenberg sedan tioårsåldern när hon använde sin hund Plato som modell. Genom att smörja in objektivet med vaselin skapade hon mjuka, drömska bilder.

Gråtande barn symboliserar den politiska situationen

Utställningen visar också porträtt på gråtande barn. Ett av de mest kontroversiella och diskuterade verken på många år. Få utställningar har väckt en sådan ilska hos en del människor.

För Jill Greenbergs del handlade det om att uttrycka sin ilska mot Bushadministrationen och fundamentalistiska kristna grupper som får allt mer inflytande i det amerikanska samhället. De tror på jordens undergång, Armageddon och att alla dåliga människor hamnar i helvetet. »Därför bryr de sig inte om vare sig vår miljö eller framtiden«, menar Jill Greenberg.

Hon hämtade inspiration till projektet från en essä av Bill Moyers med titeln »There Is No Tomorrow« som tar upp de religiösa fundamentalisternas negativa inflytande på miljöpolitik, utrikespolitik, samkönade äktenskap, stamcellsforskning och abort. Titlarna på bilderna har hon hämtat från tidningsrubriker som »Armageddon«, »Misinformation«, »Angry Country« och »torture«.

Serien kombinerar ett vackert gripande bildspråk med såväl en politisk som personlig relevans. Ledsna barn är ett tabubelagt ämne, men hon utnyttjar barnens obekväma situation för att bryta igenom flödet av bilder och information i vårt samhälle och på så sätt skapa en nationell dialog.

Det är tekniskt fulländade studiobilder och genast frågar man sig hur hon har fått barnen att gråta. Enkelt. Ge dem en påse godis och ta tillbaka den.

»Jag tycker förstås inte om att få barn att gråta«, förklarar Jill Greenberg, »men som mamma vet jag hur lätt det är för ett barn att börja gråta, ett glatt leende kan snabbt förändras till en grimas av förtvivlan, det är en del av barnens vardag. Reaktionen hos den första pojken som jag fotograferade påminde mig om min egen hjälplöshet som jag kände för vår dåvarande politiska och sociala situation. Våra barn kommer att lida för våra misstag.«

Datorn är en integrerad i konstnärskapet

Jill Greenberg föddes 1967 i Montreal, Kanada, hon växte upp i en av Detroits förorter och studerade på Rhode Island School of Design i Providence. Efter sin examen 1989 begav sig Greenberg raka spåret till New York. Livet som konstnär och fotograf förändrades radikalt när hon i början av nittiotalet upptäckte Photoshop. Hon anmälde sig till en tio veckors kurs och datorn blev omedelbart en integrerad del i hennes konstnärskap och uttryckssätt.

Hon fick snart fotografera de hetaste artisterna och skådespelarna för tidningar som Raygun och Spin. Skivbolag som Atlantic, Electra och Sony Music anlitade henne för skivomslag. Idag arbetar hon med stora kommersiella uppdrag för Microsoft, Sony, Coca Cola och Disney, hon får ofta uppdrag att göra omslagsbilder och reportage i tidningar som Times, Newsweek och Wired.

För Greenberg har kameran och datorn alltid varit ett och samma verktyg. De hör ihop. Hon har fått smeknamnet »The Manipulator« med tanke på att efterarbetet är en viktig del av den skapande processen.

»Jag gillar att manipulera och retuschera mina bilder. Jag tycker inte om rena bilder«, säger hon själv i en intervju. »Jag har aldrig sett den datormanipulerade bilden som ett sätt att bygga mitt eget varumärke eller marknadsföra mig själv, det var bara ett sätt att göra de bilder jag ville göra. För att nå det resultat som jag vill uppnå måste jag arbeta med de bästa människorna och djuren, de bästa motiven, de bästa stylisterna och sedan retuschera bilderna för att göra dem ännu bättre.«

Formgivaren Thomas Schneider på magasinet Wired menade att Greenberg naturligtvis var intressant att använda som fotograf eftersom hon använde datorn i så stor utsträckning, men framförallt handlade det om en banbrytande estetik som har fått många andra fotografer att söka sig till hennes fotografiska sfär.

Ta dig tid att betrakta de gråtande barnen och aporna. Kanske känner du igen dig?

Det kommer inta äga rum någon pressvisning för utställningen. Vid ytterligare information och pressbilder, kontakta Jens Hollingby.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Mer information: Fotografiska Museet Alla uppdateringar: Fotografiska Museet
Hitta Fotografiska: Karta/vägbeskrivning Informations källa: Fotografiska museet